Herceptin

Herceptin (trastuzumab) är en antikropp som används vid behandling av HER2-positiv bröstcancer. HER2 är en viktig tillväxtfaktorreceptor, ett protein som finns på ytan hos de flesta av kroppens celler, vars uppgift är att reglera cellens tillväxt och delning. Vid HER2-positiv bröstcancer finns ett ökat antal sådana proteiner. HER2 stimulerar då till kraftig celltillväxt och celldelning. Herceptin känner igen och binder till HER2 på ytan av cancercellerna. När Herceptin binder till HER2 stoppas cellproliferationen, det vill säga tillväxten, vilket leder till att cancercellerna dör. Herceptin stimulerar även immunsystemet till att döda cancercellerna genom så kallad antikroppsberoende cellmedierad cytotoxicitet (ADCC)¹.

I Sverige får ca 9000 kvinnor en bröstcancerdiagnos varje år och ungefär 15 procent av dem får HER2-positiv bröstcancer, en aggressiv form av bröstcancer². HER2-testning ska idag ingå som en rutinundersökning vid diagnos av bröstcancer. Det är enbart kvinnor som har en HER2-positiv tumör som kan komma i fråga för behandling med antikroppen Herceptin.

Vad är Herceptin SC?

Herceptin SC är en subkutan beredningsform av trastuzumab. Den är färdigberedd och ges som en fast dos oavsett vikt med hjälp av en injektionsspruta. Injektionen tar mellan 2-5 minuter att ge³. Den färdiga beredningen innehåller förutom trastuzumab ett rekombinant humant enzym kallat hyaluronidas (rHuPH20). Underhuden innehåller ett nätverk av hyaluronsyra och kollagenfibrer som begränsar subkutana injektioner till < 1 ml. Rekombinant humant hyaluronidas bryter temporärt ner hyaluronsyran vilket gör det möjligt att administrera en större volym. Hyaluronidas är ett hjälpämne utan terapeutisk effekt, vars verkan är övergående^4,5.

Användning

Ett års behandling med Herceptin ökar möjligheten att bota tidig bröstcancer¹². Behandling med Herceptin har även visat sig kunna förlänga överlevnaden vid spridd HER2-positiv bröstcancer¹³. Inom vården har man idag mer än tio års erfarenhet av Herceptin och därmed stora kunskaper om läkemedlets effekt och säkerhet. Herceptin i kombination med cytostatika är idag standardbehandling både för tidig och spridd HER2-positiv bröstcancer.

Från HER2 till Herceptin

Referenser

1. Slamon DJ et al. Science 1989; 244: 707-712. Slamon DJ et al. Science 1987; 235: 177-182. Penault-Llorca F et al. J Clin Oncol (meeting abstracts) 2005;23:69s, abs 764. Press MF et al. J Clin Oncol 1997; 15: 2894-2904.
2. Nationellt vårdprogram bröstcancer Regionala Cancercentrum 2018, www.cancercentrum.se
3. Herceptin 600 mg SC produktresumé, fass.se
   
4. Haller MF. Converting intravenous dosing to subcutaneous dosing with recombinant human hyaluronidase. Pharm Tech 2007; 10:861−864.
5. Halozyme Therapeutics, data on file
6. Ullrich A, Coussens L, Hayflick JS, et al. Human epidermal growth factor receptor cDNA sequence and aberrant expression of the amplified gene in A431 epidermoid carcinoma cells. Nature 1984; 309:418−425.
7. Di Fiore PP, Pierce JH, Kraus MH, et al. erbB-2 is a potent oncogene when overexpressed in NIH/3T3 cells. Science 1987; 237:178–182.
8. Carter P, Presta L, Gorman CM, et al. Humanization of an anti-p185HER2 antibody for human cancer therapy. Proc Natl Acad Sci U S A 1992; 89:4285–4289.
9. Slamon DJ, Leyland-Jones B, et al. Use of chemotherapy plus a monoclonal antibody against HER2 for metastatic breast cancer that overexpresses HER2. N Engl J Med 2001; 344:783−792.
10. Piccart-Gebhart MJ, Procter M, Leyland-Jones B, et al. Trastuzumab after adjuvant chemotherapy in HER2-positive breast cancer. N Engl J Med 2005; 353:1659−1672.
11. Gianni L, Eiermann W, Semiglazov V, et al. Neoadjuvant chemotherapy with trastuzumab followed by adjuvant trastuzumab versus neoadjuvant chemotherapy alone, in patients with HER2-positive locally advanced breast cancer (the NOAH trial): a randomised controlled superiority trial with a parallel HER2-negative cohort. Lancet 2010; 375:377−384.
12. Piccart-Gebhart MJ et al. N Engl J Med 2005; 353:1659−1672. Gianni et al. Lancer 2011; 12: 236-244. Smith IE et al. Lancet 2007; 369: 29-36. Piccart-Gebhart MJ SABCS  2012. S5-2.
13. Marty M et al J Clin Oncol 2005; 23:4265−4274