Den 6 oktober genomfördes det tionde årliga State of the Art-mötet fokuserat på HER2-positiv bröstcancer. Vi har pratat med en av arrangörerna: Mårten Fernö, professor i experimentell onkologi vid Lunds universitet.

För tionde året i följd modererade Mårten Fernö SOTA-mötet tillsammans med Jonas Bergh, professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska institutet och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Mötena samlar en multidisciplinär grupp av bland annat patologer, onkologer, kirurger och laboratorieforskare från hela Norden för att sprida den senaste informationen och forskningen på området.

- Mötet täcker både grundläggande preklinisk forskning om resistensmekanismer och de senaste kliniska resultaten och metoderna. Man blir uppdaterad på bred front och detta är viktigt för att kunna ge adekvat och optimal behandling, menar Mårten Fernö.

Bland de tusentals biomarkörer som är undersökta för bröstcancer är det bara några enstaka som hittills har nått hela vägen ut till kliniken. HER2 är en av dem. Den har en stor betydelse för att förutsäga patientutfall, men kanske främst som en behandlingsprediktiv faktor för att förutsäga effekt av mediciner riktade mot HER2.

- Det är ett utmärkt exempel på en faktor med mycket stor klinisk betydelse, menar Mårten Fernö. Förut hade HER2-positiva patienter en dålig prognos. Genom att ge dessa patienter anti-HER2-behandling är prognosen idag inte sämre än för andra grupper.

Men än finns det mycket kvar att göra för patientgruppen. Förutom att hitta ännu bättre behandlingar behövs instrument som kan förutse vilka patienter som svarar respektive inte svarar att finslipas.

- Det kan till exempel vara att studera spridda tumörceller eller fritt DNA från tumörceller i blodet och inte bara hur primärtumören eller solida metastaser ser ut. På det området finns det fortfarande saker att göra, säger Mårten Fernö.

Även hur bröstcancerregistret används optimalt till fördel för patientgruppen har förbättringspotential, tycker Mårten Fernö. Inte minst vad gäller långtidsuppföljningen:

- Bröstcancer är ju en sjukdom där det inte är ovanligt med återfall efter tio eller tjugo år. Sverige bör ha en stor möjlighet att förbättra hur vi använder registret för patientgruppen, eftersom vi har en lång historia med bra och effektiv registeranvändning.