50 år av forskning ger äntligen resultat

Karolinska Institutet har länge varit framträdande inom forskningen kring hur vi kan aktivera immunförsvaret mot cancer. Under 60-talet var det pionjärerna Eva och Georg Klein som visade vägen. Idag är det Rolf Kiessling, som har forskat på området under de senaste femton åren, som går i bräschen.

Rolf leder en forskningsgrupp på Cancercentrum vid Karolinska Institutet och arbetar som överläkare på Radiumhemmet i Stockholm där han behandlar patienter med malignt melanom. På 70-talet bidrog Rolf till ett av immunterapins största genombrott hittills genom att identifiera de så kallade NK-cellerna, celler som dödar onormala celler och som kan vara aktiva i bekämpningen av tumörer.

– I forskargruppen gör vi framförallt kliniska försök på patienter och är engagerade i att utvärdera effekterna av så kallade checkpoint-antikroppar som är en rutinbehandling för patienter med malignt melanom. Vi är även aktiva i arbetet med att leta efter biomarkörer för att identifiera vilka personer som svarar på den typen av behandlingar, säger Rolf.

Att immunterapin skulle få ett så pass stort genomslag på kliniken som det idag har fått hade Rolf inte vågat hoppas på för tio år sedan. Han trodde då att immunterapins plats som en erkänd behandlingsmetod låg långt fram i tiden. De framsteg som har gjorts sedan dess och den nytta immunterapi idag kan bidra med för patienterna driver honom att fortsätta sin forskning:

– Grundforskning har alltid varit roligt och det är spännande att skapa modeller för att komma fram till hur saker och ting fungerar immunologiskt. Men nu är immunterapin en naturlig del av behandlingsmetoderna på klinikerna. Vi är plötsligt där. Det är verkligen fantastiskt. Och nu börjar immunterapi införas som en rutinbehandling för flera olika typer av cancertumörer.

Från laboratorium till patientnytta

För att beskriva hur immunterapi som forskningsområde började behöver man gå tillbaka till 50-talet. Då lyckades forskare för första gången skydda möss mot cancer genom att ”vaccinera” dem med avdödade cancerceller. Vägen därifrån till idag har dock varit allt annat än spikrak.

– Då trodde man att det skulle kunna fungera lika bra på människor inom en snar framtid, men sedan dess har det gått väldigt långsamt, säger Rolf. Vi som har jobbat på området långe har kämpat i motvind under många, många år. Bland cancerläkarna var det väldigt få som trodde på immunterapi. Åkte man runt för att prata med onkologer om det så rynkade de flesta på näsan. De trodde inte på att den här typen av behandling kunde fungera.

Inställningen ändrades drastiskt runt år 2010 och 2011, främst i samband med att checkpoint-antikroppar, en behandling som riktar in sig på att häva immunförsvarets bromsmekanismer, och cellterapin, där man i laboratorium mångfaldigar kroppens egna immunceller, utvecklades. Två typer av immunterapier som Rolf menar har skapat helt nya möjligheter:

– För vissa typer av cancer, till exempel malignt melanom och lungcancer, kan vi se en klar effekt genom att patienter lever längre - och i vissa fall till och med botas. För cirka 15 procent av de patienter som opereras för malignt melanom så sprider sig cancern och blir då mer svårbehandlad. Med hjälp av immunterapi har de senaste åren levnadslängden förlängts dramatiskt och samma sak börjar vi se på lungcancerområdet.

Forskningen för att kunna behandla andra cancertyper med immunterapi är också på frammarsch. Det pågår många spännande försök, bland annat på cancer i munhålan och svalget, njurcancer och blåscancer. Rolf menar att det också görs stora satsningar på att utveckla annan ny immunterapi i vården. Ett exempel där Karolinska Institutet ligger långt framme är utvecklingen av cellterapi mot cancer, där de använder vissa typer av vita blodkroppar som har förmågan att döda cancercellerna, såsom T-celler

och NK-celler. När dessa celler mångfaldigas till stort antal utanför kroppen och sedan ges tillbaka till cancerpatienten så har det visat lovande resultat i form av att melanomtumörer nästan helt försvunnit.  

Framtiden är idag

För fem år sedan hoppades Rolf att immunterapi skulle kunna bli en pusselbit vid behandlingen av cancer. En önskan och ett mål som han nu kan anse vara uppnått.

– Nu är vi i framtiden, säger Rolf. Om fem år till kommer vi ha hittat nya kombinationer av behandlingar och på ett bättre sätt kunna förutsäga vilka som svarar på terapin eller inte. Förhoppningsvis kommer immunterapi även fungera för vissa grupper inom de cancertyper man idag inte tycker är behandlingsbara med denna sorts metoder, till exempel prostata- eller bröstcancer.

Men för att fortsätta den positiva utvecklingen poängterar han vikten av det som faktiskt möjliggör att forskningen kommer patienterna till gagn:

– Jag tycker det är oerhört viktigt att vi fortsatt kan lära hur vi bäst samarbetar mellan forskare med mer basala frågeställningar inom grundforskningen och de mer kliniskt inriktade forskarna och läkarna. Det är därför viktigt med starkt samarbete och en bra samordning mellan de olika delarna och disciplinerna på de stora universitetssjukhusen.

En av forskningens stora trender och diskussioner just nu kretsar kring hur man ska kombinera olika typer av cancerbehandlingar med immunterapi. Att hitta dessa kombinationer är viktigt, eftersom de cancerceller som inte immunterapi rår på kan bekämpas via andra metoder – om man vet hur de ska kombineras.

– Man trodde tidigare att cytostatika bara trycker ner immunförsvaret, men det visar sig att om man ger det med rätt tajming och med rätt dos kan man få en förstärkning av immunförsvaret som verkar i synergi med immunterapi, säger Rolf.

En stor utmaning är också att identifiera vilka patienter som passar för behandlingarna, som ofta bara passar för vissa patienter. För att ta reda på det är identifikationen av så kallade biomarkörer, hur man med enkla blodprov eller vävnadsprov ska kunna hitta metoder att förutsäga detta, viktig. Och det finns goda möjligheter att göra framsteg även på det området, menar Rolf:

– För att veta vem som passar för immunterapi med exempelvis checkpoint-antikroppar måste man hitta biomarkörer. Det finns ingen riktigt tillförlitlig metod som visar det idag, utan bara sätt som kan ge en fingervisning. Men det pågår redan försök med hjälp av nya metoder, både här på Karolinska Institutet och på andra ställen i världen, för att bättre kunna förutsäga vilka som svarar eller inte svarar på immunterapi.

Ovan artikel är ett utdrag ur broshyren Immunterapi vid cancer 2017.