Framtiden för immunterapi ser ljus ut. Men vi behöver lyfta blicken och se den i ett bredare sammanhang för att förstå de möjligheter och utmaningar vi står inför. Mef Nilbert, tidigare chef för Regionalt cancercentrum syd och nuvarande forskningschef på den danska cancerfonden, beskriver hur hon ser på framtidens cancervård – och immunterapins roll i den.

Med många nya behandlingsmöjligheter är det en spännande tid vi lever i, inte minst inom immunterapiområdet. Det är därför bra att tiden mellan nya upptäckter och införande av läkemedel blivit kortare, menar Mef Nilbert. Vägen för nya läkemedel är bättre preparerad än tidigare, dock finns det ett problem i att cancervårdens resursprioritering inte alltid hänger med, anser hon:

– Vi behöver bli bättre på att ta höjd för nya läkemedel. Vi har städat i införandeprocessen och vi arbetar med att förbättra och förtydliga läkemedelsrekommendationerna i de nationella vårdprogrammen. Nu behöver interaktioner och diskussioner mellan sjukhus- och landstingschefer, läkemedelskommittéer och budgetansvariga stärkas kring prioriteringar. De biologiska läkemedlen har varit allt från viktiga till besvikelser om man tänker på vad patienterna vunnit och vilka resurser det krävt. Medan majoriteten av biologiska läkemedel bidragit till förlängd överlevnadstid, tycks det med immunterapi som att vissa patienter faktiskt botas. Det ger oss ett annat perspektiv på kostnadsfrågan, tycker jag.

I och med möjligheterna till snabbare införande krävs också nya system för att löpande kunna lära sig om de nya behandlingarna. Idag kan läkemedel bli godkända redan efter så kallade fas 2-studier, vilket gör att uppföljning och lärandeprocessen behöver fortsätta när behandling införs. Ett ansvar vården har, både ur forsknings- och patientperspektiv, enligt Mef Nilbert:

– Vi har en skyldighet att lära oss av våra patienter. Visst, vi lever i ett europeiskt sammanhang så det är klart vi ska ta till oss från andra, men vi skulle kunna nå så mycket längre genom samlad uppföljning i Sverige. Det är på gång, men det går långsamt och finns en del hinder på vägen fastän det skulle vara en stor samlad vinst till värde för patienter, sjukvård, beslutsfattare och företag.

Det finns forskning inom immunterapi i Sverige, men den är begränsad och Mef Niblert hoppas att vi kommer se mer av den.

– Det är en så pass stor förändring för cancervården så vi behöver finnas på plats inom forskningen också för att veta hur vi bäst vidareutvecklar och implementerar.

Grunden finns redan på plats

Bättre lärandeprocesser kan vara en nyckel till kvalitetshöjning i cancervården. Men den kanske enskilt viktigaste faktorn finns redan på plats, menar Mef Nilbert: De nationella vårdprogrammen. Att ha lämnat de regionala vårdprogrammen bakom oss gör att cancervården ligger före många andra diagnosområden och att förutsättningar för en jämlik vård finns.

– Eftersom programmen är framtagna av nationella grupper finns det inte mycket utrymme för egna tolkningar. Den nationella samverkan har också skapat nätverk inom professionen och med patienter, eftersom de är representerade i vårdprogramgrupperna.

Men vi kan inte slå oss till ro för det, menar hon. För att inspireras räcker det med att blicka till våra grannar i väst, Danmark och Norge. De är båda bevis på att det går att korta väntetider och öka patientnöjdhet genom ett standardiserat vårdförlopp, medan vi i Sverige ibland använder resursproblem som ursäkt för att inte genomföra det fullt ut.

– I andra länder har de varit skarpare. I Sverige har vi hittills nöjt oss med att göra så gott vi kan. Det räcker inte, säger hon.

Nya tider kräver nya strukturer

Om immunterapins roll fortsätter att växa kan en omstrukturering av vården komma att behövas, menar Mef Nilbert. Med immunterapin har cancerformer som tidigare aldrig kopplats ihop, såsom blåscancer, malignt melanom och lungcancer, fått något gemensamt. Ska då framtiden verkligen bestå av separata team för olika cancerformer eller ska patienter behandlas av ett immunonkologiteam? Lösningen, enligt henne själv, kan vara både och:

– Immunterapi ställer krav på att man samarbetar mellan diagnosområdena. När vi identifierat till exempel en bröstcancerpatient som lämplig kandidat för immunterapi så ska man kanske kunna skicka vidare patienten till ett immunterapiteam. På så sätt skapar man en organisationsmatris som utgår ifrån patienten.