Sammanfattning från NSGO-möte i Lund

Under april hölls det 31:a årliga NSGO-mötet i Lund. Vi har pratat med Päivi Kannisto, överläkare och docent vid Skånes Universitetssjukhus tillika värd för mötet, om höjdpunkterna från konferensen.

NSGO grundades för 31 år sedan av en liten grupp gynonkologer och kirurger från de fem nordiska länderna. De senaste åren har NSGO vuxit till en helt annan organisation med representanter i över 100 länder. I år var hela 150 deltagare närvarande och förutom gynonkologer och kirurger fanns även en blandning av fysiker, patologer, ST- och AT-läkare på plats.

Päivi har arbetat på området sedan 1994. Hon sitter i styrelsen för NSGO och var därför lokal representant när mötet skulle anordnas i Lund. Hon ser att NSGO fyller en stor och viktig roll.

- Populationen i de nordiska länderna är relativt liten och likaså är antalet patienter i de enskilda länderna. Därför behöver vi bedriva studier tillsammans. Dessutom lär vi känna varandra bättre vilket också möjliggör ”visitor programs” mellan de nordiska länderna, säger Päivi.

De två temana för årets konferens var Radiotherapy och Surgery. ”Current management of cervical cancer ”och ”Avoiding and managing complications in gynoncologic surgery” var därför rubriker för presentationerna som hölls under respektive dag, 19:e och 20:e april. Förutom talare från nordiska länder var årets huvudtalare Sudeep Gupta från Tata-Memorial Hospital i Mumbai. 

- Sjukhuset är unikt. Tanken är att man ska kunna erbjuda någon typ av cancerbehandlingar för alla, oavsett om du är rik eller fattig. Dessutom har de ett gigantiskt upptagningsområde och kan själv driva randomiserade studier i världsklass, förklarar Päivi.

Gupta talade under rubriken ”Neo-adjuvant chemotherapy followed by surgery vs. chemoradiation for cervical cancer”. På grund av sjukhusets stora upptagningsområde har han kunnat leda en studie som jämförde två olika behandlingar vid lokalt avancerad cervixcancer. Man jämförde neoadjuvant kirurgi med primär radiokemoterapi. Inklusionen pågick mellan 2003-2015. 635 kvinnor deltog i studien som visade att femårsöverlevnaden med radiokemoterapi (76,7 procent) var högre än cytostatika och kirurgi (69,3 procent). 

En europeisk studie inom samma patientgrupp pågår och beräknas visa första resultat inom 2019. I Norden behandlas kvinnor med lokalt avancerad cervixcancer med radiokemoterapi, vilket är glädjande då Guptas studie också visade att det var den mest effektiva behandlingsmetoden. 

Förutom Guptas studie var bland annat brachyterapi och robotkirurgi två stora ämnen under avsnittet om cervixcancer.

När Päivi blickar framåt spår hon en ljus men samtidigt utmanande framtiden för patienterna och vården:

- Det har blivit alltmer komplicerade behandlingar, inte minst inom cervixcancer är det mycket ny diagnostik och teknik på gång. Kring ovarialcancer består den avancerade kirurgin tills vidare och här handlar det om att övervinna komplikationerna. Vid ovarialcancer är det viktigt att ha flera medicinska angreppspunkter så att patienten vid varje sjukdomsstadium får möjligheten till att behandlas med det just då optimala alternativet. Det behövs många läkemedel som kan avlösa varandra, avslutar Päivi.