Behandling av urotelial cancer

Behandling av cancer i urinblåsan kan bestå av ett enklare kirurgiskt ingrepp under lokalbedövning, lokal behandling i blåsan med cytostatika eller immunterapi, omfattande kirurgiska ingrepp samt cytostatikakurer. Vilken behandling som är lämplig beror på vilken form av cancer det är och man särskiljer på ytlig och muskelinvasiv cancer samt hur aggressiv tumören är (malignitetsgrad). Cirka 70 procent av alla tumörer växer ytligt, 20 procent är muskelinvasiva och 10 procent är en mellanform.

Behandling vid ytlig cancer

För patienter med ytligt växande tumörer, där tumören endast finns i eller strax under slemhinnan kan det räcka med ett enklare kirurgiskt ingrepp som kallas TUR-B (trans-uretral resektion i blåsan). Ett tunt rör som innehåller fiberoptik förs in genom urinröret med bedövning eller under narkos. Vid ingreppet kan tumörvävnaden i blåsan hyvlas och brännas bort. Även vävnadsprover tas för en mikroskopisk analys ifall ytterligare kompletterande behandling krävs. Kompletterande behandling kan bestå av att man sprutar in läkemedel i blåsan genom en kateter och sedan tömmer blåsan naturligt. Läkemedlen som används är vissa cytostatika eller immunterapi med BCG (Bacillus Calmette-Guérin) som är ett tuberkulosvaccin. Dessa ingrepp kan behöva upprepas flera gånger under årens lopp. Patienter med ytliga tumörer ska regelbundet följas upp; första gången tre, fyra månader efter TUR-B, därefter två gånger om året och sedan en gång per år.

Behandling vid muskelinvasiv cancer

Om tumören trängt djupare in i väggen på urinblåsan och in i blåsmuskulaturen finns ökad risk för dottertumörer (metastaser). Standardbehandling vid muskelinvasiv cancer utan metastaser är kirurgi, så kallad cystektomi då man tar bort urinblåsan (radikal operation). Hos män tas vanligtvis även prostatakörteln bort och hos kvinnor tas äggstockar, livmoder och delar av vaginatoppen bort. Operationen kan medföra att det sexuella samlivet blir påverkat. När urinblåsan är borttagen behöver en ny urinväg konstrueras, till exempel genom buken till en stomipåse (urostomi) eller genom en konstgjord blåsa. Operationen är omfattande och patienter som inte bedöms klara eller inte vill genomgå ett så stort ingrepp kan istället behandlas med strålbehandling. Strålbehandlingen ges vanligtvis vid fem tillfällen per vecka och under 6–7 veckors tid.

Om sjukdomen inte har spridit sig utanför blåsmuskeln och syftet är en botande behandling, ges även ett antal behandlingar med cytostatika före operationen eller strålbehandlingen. Detta görs för att minska risken för återfall. Patienterna följs upp regelbundet två gånger om året. Vid muskelinvasiv cancer är risken för metastasutveckling hög och femårsöverlevnaden är cirka 50 procent.

Behandling vid spridd cancer

Om tumören växt igenom blåsans muskelvägg och spridit sig till andra organ kan sjukdomen som regel inte botas. Behandlingen syftar istället till symtomlindring så att patienten kan få ett så långt och normalt liv som möjligt. Omkring var tionde patient med urinblåsecancer har spridd sjukdom redan vid diagnos. Spridningen är vanligtvis till lymfkörtlarna, skelettet, lever och lungor. Behandling kan ske med cytostatika, strålbehandling eller kirurgi för att lindra besvär. Cytostatika är förstahandsval om patienten bedöms tåla den. I första hand ges behandling med platinumbaserat cytostatika, antingen som monoterapi (ett läkemedel) eller som kombinationsbehandling (flera läkemedel tillsammans) men även andra ickeplatinumbaserade cytostatika finns.

Strålbehandling kan ges för att minska smärta från tumörerna eller för att minska blödning från tumören i blåsan. Även lindrande kirurgi kan göras.

Vid obehandlad metastaserad sjukdom är överlevnaden cirka 4–5 månader, med behandling kan den förlängas till cirka 15 månader. Om cancern enbart spritt sig till lymfkörtlarna är prognosen betydligt bättre. Ett intensivt forskningsområde idag är immunterapi mot cancer, alltså att ta fram läkemedel som stärker och hjälper det naturliga immunförsvaret att identifiera och angripa cancerceller. En svårighet är att cancerceller inte uppfattas som främmande av immunförsvaret därför att cellerna ursprungligen är kroppsegna och att de dessutom har utvecklat strategier för att dölja sig för immunförsvaret. Nya läkemedel som återställer immunförsvarets förmåga att känna igen och angripa cancercellerna har utvecklats för behandling av spridd urinblåsecancer och andra tumörtyper.