Behandling

Om sjukdomen upptäcks i tid, och behandling sätts in utan dröjsmål, är chanserna goda att klara sig utan men från själva sjukdomen. Under lång tid har den enda effektiva behandlingen varit kortison. Eftersom följderna av sjukdomen kan vara allvarliga måste man använda höga doser kortison för att dämpa inflammationen. Tyvärr kan dessa höga kortisondoser ge biverkningar. Man kan få negativ påverkan på hud, muskler, skelett och ögon. Kortisonet kan få blodtrycket att stiga liksom blodsockret. Viktuppgång är också en vanlig biverkan av kortison och övervikten sätter sig framför allt på buken. Infektionsförsvaret försämras. Metotrexat som används vid flera olika reumatiska sjukdomar kan ibland användas för att man ska kunna minska doserna av kortison något. 

Ett läkemedel som främst har använts vid ledgångsreumatism, Roactemra (tocilizumab), har visat sig ha god effekt vid jättecellssarterit och kortisonbehandlingen kunde hos över hälften av patienterna begränsas till ett halvår. Patienterna i studien som fick Roactemra behövde betydligt lägre totaldos kortison, fick färre återfall i sjukdomen och fick färre biverkningar. Roactemra är sedan september 2017 godkänt i Europa och Sverige för behandling av jättecellsarterit.^{1, 2}